Dutch Baroque Era Painter, ca.1617-1691 Dutch painter. He was one of the last and, with Pieter Saenredam, one of the most accomplished 17th-century artists who specialized in representing church interiors. He trained with Evert van Aelst (1602-57) in Delft and in 1636 joined the Guild of St Luke at Alkmaar, but he was recorded in Rotterdam in the summers of 1639 and 1640. In October 1641 his daughter was baptized in Delft, where he entered the Guild of St Luke in June 1642 and lived for a decade, moving to Amsterdam c. 1652. He began his long career as an unpromising figure painter, as can be seen in the Vertumnus and Pomona (1644) and two small pendant portraits (1648; all Rotterdam, Mus. Boymans-van Beuningen). Jupiter and Mercury in the House of Philemon and Baucis (1647) and a Rembrandtesque Holy Family   Related Paintings of WITTE, Emanuel de :. | The Courtyard of the Old Exchange in Amsterdam | interior of a church | The Interior of the Oude Kerk, Amsterdam, during a Sermon | Interior with a Woman at the Virginals | Interior of a Church |
Related Artists:
Delaunay, Robert
French Cubist Painter, 1885-1941 French painter, printmaker and writer. Taking Cubism as one of his points of departure, he first developed a vocabulary of colour planes only distantly dependent on observed motifs, and by the 1930s he had arrived at a purely self-sufficient language of geometric forms. He remained active as a theoretician until the end of his life,
Pradilla, Francisco
Spanish, 1848-1921 Spanish painter and museum official. He first studied in Saragossa with the stage designer Mariano Pescador (d 1886), and in 1866 moved to Madrid where he began to work with the stage designers and decorators Ferri and Busato. He entered the Escuela Superior de Pintura, Escultura y Grabado and also attended the Academia de Acuarelistas. In 1873 Pradilla and his fellow student Casto Plasencia (1846-90) won history painting scholarships to study at the newly founded Academia Espaola de Bellas Artes in Rome. In 1874 he sent from Rome a copy of Raphael's Dispute over the Holy Sacrament, a work Pradilla completed in collaboration with Alejandro Ferrant (b 1844), another Spanish scholarship holder. During Pradilla's second and third years abroad he travelled through France, visiting the Paris Exposition Universelle of 1875, and Italy, where he was particularly impressed by Venice and the works of Veronese, Titian and Jacopo Tintoretto. Pradilla won a major prize in 1878 at the Exposicien Nacional de Bellas Artes in Madrid; as a result of this success he received the commission for another large picture on a historical theme, the Surrender of Granada (1882; in situ) for the Palacio del Senado (now Pal. de las Cortes) in Madrid. This work shows Pradilla's concern to paint from life in his treatment of the landscape of Granada. He produced other paintings on related subjects, including Mad Queen Joanna Imprisoned at Tordesillas (priv. col., see Pardo Canalis, pl. xviii) and the Sigh of the Moor (Madrid, Rodriguez Bauze priv. col., Pardo Canalis, pl. xvii). Pradilla also painted lively scenes of local life and colour. The years of his stay in Rome, where he was director of the Academia Espa?ola between 1881 and 1883,
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.